Virus. Jag fick blod.

Lille J har varit sjuk sista veckorna. Hade en febertopp tors - sön för två veckor sedan. Hölls hemma från dagis (jag tyckte mannen var fjantig och att han lätt hade kunnat gå till dagis onsdagen). På torsdag kvällen fick J feber igen.  Fredag morgon till doktorn. Titta hals och lyssna lungor. Hem igen, kom till baka om febern håller i sig. Jamen såklart den gjorde. Över 39 och alvedon hela helgen. Suck suck suck. Tillbaka till doktorn på måndag. Blodprov och bomullspinne i halsen. Oj då. Virus. Jag ba döh, really? Varför kunde inte bomullspinnen åkt fram på fredagen? Nåja. Kåvepenin och en fin plast-ring med ett glittrande blått kakmonster och rullande ögon (sidenote: A had sönder idag genom att vicka fram och tillbaka) och J kunde rulla hem.

(+)
Mannen fick äntligen ungarnas pappersjournaler med sig hem från doktorn -- de hade tagit kopior då vi flyttade hit.

J tyckte inte doktorbesöket var jobbigt. Jag fick blod, säger han bara, och visar sitt pekfinger.

(-)
Jag var sur flera timmar på ett dumt system som inte ville slösa en bomullspinne på fredagen. Känns inte rätt att ge alvedon 5 dagar i sträck bara för att doktorn inte vill peta i hals.

Väl hemma. Kåvepeninet gav utslag och jag och J hamnar på vårdcentralen måndag kväll. 75 minuter  innan vi får framföra vårt ärende. Ytterligare 15 minuter så blir vi kallade. Ny antibiotika, endast 3 ml 2 ggr per dag och smakar bättre. Win-win.

M fick snöra på sig skorna och traska halvvägs över stan till det enda kvällsöppna apoteket.

Nu: antibiotika-kuren avklarad, J mår bättre, och han kommer ihåg när han fick blod. Sötisen.