Lite svårt med S

Kom på igår efter att jag publicerat inlägget att jag faktiskt inte skrivit något om besöket från in-laws eller sjukstugan här hemma ... Så blir det då man inte skrivit på ett antal månader. Jag började direkt med att blicka tillbaka istället.

Svärföräldrarna kom i fredags, de har inte varit här sedan i augusti så det var kanske på tiden. De kommer med lite hjälp (+) och lite krav (-) så det är blandade känslor. Samma diskussioner och samma frågor varje gång. Jag kan tre dagar innan besöket börja fundera på mina svar om jag så skulle vilja för jag vet vad som kommer att frågas.

Jag märkte att A varit lite hängig nu i veckan. Glansiga ögon och snorig näsa. Igår var han otroligt hänging på morgonen, och jag misstänkte feber. Vet inte var vår örontermometer är så jag använde termometer via munnen, visade bara 37.5. Så här i efterhand var den nog inte korrekt. Mätte vid lunchtid då han sovit flera timmar och sedan vaknade brännhet och gråtandes -- då var det 39.6 som mättes via rumpan (stackars unge!). Alvedon. Kvällstempen var 39.2 ... lite mer alvedon och tidig läggdags. Jag vaknade med hals- och öronont och bomull i huvudet. Vi avbokade middag hemma hos en kollega, tråkigt men inget kunde göras åt det.

Både J och A pratar svenska som bästa språk. De pratar svenska med varandra när de leker. J pratar rätt bra engelska och använder engelska när han pratar med pappa eller farmor/farfar. Ibland när han inte kan orden tar han de svenska orden och uttalar dem på engelska. Sötnöten.

Ute vid outlet-mallet där mormor shoppade loss i november; killarna lekte på dessa en låååång stund utan att mynt behövdes

A pratar lite mindre svenska än sin bror, och han har lite svårigheter med uttal. Han missar att säga S i början på ord, så stund blir tund, och stor blir tor. Ibland har jag lite svårt att höra vad han säger; jag måste bli bättre på att fråga om igen vad han sa utan att bara säga hmmm ... jaaa .... Tror att jag gör det mer då jag är distraherad (ofta!).

Sjuk lördag och in-laws på besök

Livet har varit som en virvelvind sedan vi landade i Kalifornien 1 juni i år. Sommaren var otroligt lat och skön, jag tog med killarna till en park i 2-3 timmar innan hettan blev alltför svår, sedan hängde vi hemma, fixade med huset, åkte till barnmuséet (musem som egentligen fungerar som lekplats för barn 6 mån - 10 år, vi köpte återigen medlemsskap så vi kan åka dit någon gång i veckan), eller hängde vid poolen. A är inte jätteförtjust i att bada - kraken fryser jämt - så det blev inte så mycket häng vid poolen som man kanske kunde tänka sig.

"The School Park" -- egentligen en skola på promenadavstånd där vi gärna leker då skolan är stängd

Jag började jobba igen i slutet på augusti och terminen slutade nu 4:e januari. Har åtagit mig lite extra-arbete under terminens gång så det har varit alltför mycket faktiskt. Min kusin kom och hälsade på några nätter i oktober med sin pojkvän och en studiekamrat. Det var roligt för killarna att leka med några i 20-årsåldern som har den energi en annan inte har :)

Leker med magneter på barnmuséet

Över jul och nyår tog vi det otroligt lugnt, var hemma och bara njöt av att umgås med varandra och kramas. Nu är det inte många dagar kvar innan terminen börjar på nytt och med det ett ny hektisk tid. Vet med mig att det kommer lite ytterligare extra-jobb, men detta är sådant jag trivs med och som betalar extra. Trots det så är det en oro och en stress. Ett evigt avvägande mellan att jobba eller hänga med kidsen. Se till att mejlboxen är tom (det är den aldrig) eller hinna handla på vägen hem. Otroligt att en kan klara sig utan mjölk i tre dagar egentligen .... Sådant var definitivt lättare i Göteborg, där en kunde dra in på kvarters-ICAn på vägen hem från jobbet. Här kan det kännas bökigt med att köra extra kilometrar och in på knökfulla parkeringsplatser för att handla ett par varor. Nej fy bubblan.

Over and out. Försöker komma tillbaka hit lite oftare!