Anlände Köpenhamn på torsdagskvällen (början på maj) med tåg. SJ kör inte längre sträckan Göteborg - Köpenhamn så vi åkte med Øresundstog. När jag flyttade från Sverige för ett och halvt decennium sedan fanns det bara SJ, så det är lite udda för mig att det finns vinstdrivande bolag som kör tåg i Sverige.
Vi bokade våra sittplatser, lättare så då man reser med barn. De flesta platser reserveras dock inte så folk bytte platser och flyttade runt en hel del (från Göteborg var det ingen fara då det var startstationen; på vägen hem startade tåget i Helsingør och vi var tvunga att snabbt slänga oss på tåget - och be ett gäng på fyra att flytta på sig som inte riktigt trodde på att vi hade reservationer ...).
Torsdagens tågresa gick bra. YouTube på mannens telefon (hade lämnat padda OCH laddare hemma!) som brände batteriet -- han var utan telefon resten av resan. Hade köpt med nya leksakslastbilar, nya biblioteksböcker (1 av 3 dög -- maskiner på fjället med hunden buffa var poppis), och kritor och papper. Toddler-chips från Ella och squeeze pouches (som bara J äter nu, A slutade med dem för ett par månader sedan).
Rullade in på Københavns Hovedbanegård, eller København H, vid 17:30.
Fredagen
Amerikanska ambassaden, hade tid kl 11:30 men det hjälpte inte. Stod i kö som alla andra.
Lördag morgon
Rosenbergs slott
Svanar i vallgraven
Toppenbra lekplats med finkorning ljus sand, lekställningar i trä (A hoppade och "klev" (nytt ord!) på stubbar i olika höjd, vissa nära varandra och vissa längre ifrån varandra.
Nyhavn
Där satt folk och drack öl klockan 10!
Lärpeng från helgen: Vikten av att vara närvarande med barnen. Jag lämnade jobbet helt (i princip, fuskade lite med mejl på fredag morgonen) när vi gick till stationen vid 12-tiden på torsdagen. Telefonen var vi tvungna att spara på och ingen ro till jobb på hotellrummet. Barnen är ju himla kul att hänga med - att prata med, vara delaktiga i deras värld, att förstå hur de ser på saker. Mycket mer komplext och nyanserat än det verkar när jag sitter med telefonen i ena hande och kisar på dem med ett öga. Hoppas verkligen jag kan ta med mig detta från denna resa och använda mig av det fortsättningsvis! Vägra att inte släppa jobbet!
Eller som mannen precis sa: De bor bara kvar hos oss i 15 år till. Hjälp! Tre år har ju redan gått så fort!
Vi bokade våra sittplatser, lättare så då man reser med barn. De flesta platser reserveras dock inte så folk bytte platser och flyttade runt en hel del (från Göteborg var det ingen fara då det var startstationen; på vägen hem startade tåget i Helsingør och vi var tvunga att snabbt slänga oss på tåget - och be ett gäng på fyra att flytta på sig som inte riktigt trodde på att vi hade reservationer ...).
Torsdagens tågresa gick bra. YouTube på mannens telefon (hade lämnat padda OCH laddare hemma!) som brände batteriet -- han var utan telefon resten av resan. Hade köpt med nya leksakslastbilar, nya biblioteksböcker (1 av 3 dög -- maskiner på fjället med hunden buffa var poppis), och kritor och papper. Toddler-chips från Ella och squeeze pouches (som bara J äter nu, A slutade med dem för ett par månader sedan).
Rullade in på Københavns Hovedbanegård, eller København H, vid 17:30.
Fredagen
Amerikanska ambassaden, hade tid kl 11:30 men det hjälpte inte. Stod i kö som alla andra.
Lördag morgon
Rosenbergs slott
Svanar i vallgraven
Toppenbra lekplats med finkorning ljus sand, lekställningar i trä (A hoppade och "klev" (nytt ord!) på stubbar i olika höjd, vissa nära varandra och vissa längre ifrån varandra.
Nyhavn
Där satt folk och drack öl klockan 10!
Lärpeng från helgen: Vikten av att vara närvarande med barnen. Jag lämnade jobbet helt (i princip, fuskade lite med mejl på fredag morgonen) när vi gick till stationen vid 12-tiden på torsdagen. Telefonen var vi tvungna att spara på och ingen ro till jobb på hotellrummet. Barnen är ju himla kul att hänga med - att prata med, vara delaktiga i deras värld, att förstå hur de ser på saker. Mycket mer komplext och nyanserat än det verkar när jag sitter med telefonen i ena hande och kisar på dem med ett öga. Hoppas verkligen jag kan ta med mig detta från denna resa och använda mig av det fortsättningsvis! Vägra att inte släppa jobbet!
Eller som mannen precis sa: De bor bara kvar hos oss i 15 år till. Hjälp! Tre år har ju redan gått så fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar