Monday blues

Känns alltid jobbigt på måndagarna -- killarna ska iväg till dagis och jag måste jobba. Dagarna går så svindlande fort, och det känns som om jag inte får tillräckligt med tid att hänga med mitt lilla gäng. Tror den känslan försvåras av att jag hade mer ledighet inbyggt i jobbet i USA.

Här i Sverige har jag ett traditionellt kontorsjobb, och måste ansöka om semester (5 veckor om året). I USA hade jag ledigt en månad över jul och nyår och tre månader över sommaren (skolan stängdes ner). Å andra sidan hade jag endast en dag ledigt att ta ut under de månader skolan var igång (de flesta år togs inte den dagen ... behövdes helt enkelt inte).

Svårt att anpassa sig till detta nya! Och med en stilla undran om det är värt det ...

Idag regn och 10 grader varmt. Snön som kom under helgen är bortregnad. Grått grått grått och ingen blå himmel så långt ögat når.

Cheers/J

Fisk, potatis, och såser

Stor har saknaden efter fisk och potatis varit under alla år i USA. Nudlar, pan pizza, och sushi i all ära, men riktig svensk mat har det varit svårt att hitta.

Här på hemmaplan kan man dyka in på vilket kyffe som helst nästan och få en bra fiskrätt.

Gravad lax på Sjöbaren i Haga. Inte ett kyffe, men otroligt bra fiskställe!

Dillstuvad potatis - en klassiker!

Något annat Sverige är bra på - och lite besatt utav kanske? - är såser. Vi äter såser till allt, och tydligen gärna bearnaise sås. Det finns nu bea till fisk, på burgare, på pizza, och 30 olika alternativ i kyldisken på ICA (inklusive en lättvariant från Kelda; betyg 2 utav 5). 

Trots att många anser att maten är bättre i USA (större utbud, lokalodlade/ekologiska grönsaker) så är det inte mycket som slår fisk och potatis i Sverige!

Cheers/J 

Lugn lugn söndag

Blev en dag i lugnets tecken. Hade lite huvudvärk molande hela veckan - har varit mycket på jobbet. Fredagen var tung och det har sen hängt i hela helgen. Idag var det värre och M tog med J ut till parken. A röstade och ville vara hemma. Film och gos.

Pappa och J kom hem och lunchade pasta och fiskpinnar med resten av gänget. Sen var M en riktig superhero och tog ut både J och A på prommis (de vägrade sova tupplur, faktiskt ovanligt). Jag slappade i sängen och kollade Fjärde Mannen på SVT.com. Najs! 

Lite ostbågar på det och eftermiddagen var räddad.

Nu blir det ett kvällsryck med middag och mera mys.

Cheers/J

6 månader i Sverige - Reflektioner (kanske del 1)

Jag flyttade till Arizona 1998 med en (grön, hårdskal) resväska för att studera.

27 juni 2014 landade vi på Landvetter: Jag + Amerikansk make + 2-åriga tvillingpojkar + fyra resväskor. Bohag från ett 220 km hus i en container skeppades via Alfa.

Nu har vi varit på plats lite drygt sex månader. På många sätt har flytten varit lättare än jag trodde. Det är också några saker som gör det svårt att återanpassa sig (olika för mig och för maken).

Barnen tror jag är rätt nöjda. Snö eller pool gör inte så stor skillnad, så länge det är action.

• Mörkret är jobbigt för M. Han bryr sig inte om snö/regn/kyla (otroligt egentligen, uppväxt i AZ och med resten av livet levt i CA) men att inte se solen (eller ens himlen) vissa dagar tär på honom. 
• Vi saknar inte bilarna. Njuter av att promenera en timme för att nå vår destination. Gröna parker (nu vita) och gå-vänligt (förutom cyklisterna, helt galna).
• Vardagslivet är tyngre, på gott och ont. På gott, se tidigare punkt. Negativa: får bara med sig halva listan hem från mataffären, jag kan inte bära mer än 10 kg! Mediciner och läkarbesök för barnen är inte centraliserade - måste till flera olika ställen för att slutföra något. Lunch-stängt, fika-stängt, sorry I am out on vacation (när jobbar man här?). 
• Mitt jobb är frustrerande (don't ask) jämfört med jobbet i CA. Vissa delar självklar bättre, andra delar signifikant sämre. 
• Träffar inte släkten så ofta som vi skulle vilja då vi bor väst och de bor öst. Då vi inte har bil måste vi hyra (dyrt!) eller ta tåg (3-åriga tvillingpojkar!), both of which feels pretty prohibitive given the low salary level here. 
• Sverige ÄR byråkratiskt. Men jag tycker att vi har fått mycket och bra hjälp överallt (Skatteverket, Försäkringskassan, mitt jobb) - undantaget är faktiskt banken. Otaliga bankbesök, de har ingen koll, och vi har slösat mycket tid på att förklara och för att få hjälp. 
• Älskar att bo centralt; några minuters gångavstånd till jobb, mataffär, och dagis. Restauranger runt hörnet. Folk och action hela tiden. 

Jag reflekterar vidare.

Cheers/J 

Älskar inte att leka - Älskar mina barn

Att sitta på golvet och leka. Lego, bilar, bilbana. Not my cup of tea. Men jag vet ju att minuterna flyger så fort när de är små.

Och jag heltidsarbetar, ser dem alltså inte när de är på Igelkotten med Ann och Anki och Peter. Så, jag sitter på golvet och leker - njuter av att vara nära barnen. Jag tar vara på minuterna.

Idag en lugn dag på agendan (fortf snö snö snö på marken):
- Handla mat
- Universum, our favorite place right now
- Lunch och tupplur
- Kanske en film i eftermiddag (Cars?)

Cheers/J

And finally, the snow arrived

Vi har fått vita gator; efter en snöfattig vinter trodde vi inte snön skulle komma. Men idag vräker det ner. Har tillbringat morgonen inomhus -  TV, lego, och bilbana.

Provat Kånken-mini-ryggorna. Får plats med en hög leksaker i dom. 

American pancakes with maple syrup till frukost.

Funderar på Universum efter tuppluren, killarna äääälskar jobbis och M älskar djungeln. Are the monkeys asleep yet?

Svenska stela högdjur eller amerikansk flamsighet

En sak jag har noterat där jag skiljer mig (markant) från mina nya Svenska kollegor är att jag pratar och skämtar mer - oavsett situation - än de flesta andra.

Skulle kunna vara en del av min personlighet, men tror snarare på den Nord-Amerikanska influensen här. Enligt det jag har sett så är Amerikaner generellt mer öppna, pratar med varandra, och är informella (förutom studenterna som jag upplever som mer informella i Sverige; det kan vi ta en annan gång).

En risk kan ju vara att inte uppfattas som seriös eller vinna respekt om man kör på min linje. Men jag tänker också på det råd, som drösvis med HR-specialister och rekryterare i USA gav mig och mina studenter: Ett företag/rekryterare utvärderar (också) hur trevlig och rolig du är!

Det vill säga: Skulle jag stå ut med att fastna i en hiss med dig i några timmar? Eller sitta i en eka och fiska?

Om svaret är Nej så hamnar jobbansökan i Reject-högen. Next please.

Jag känner att lite social förmåga och skämtsamhet kan vara rätt.




Bild: http://www.thewire.com/entertainment/2012/08/everything-we-thought-we-knew-about-swedish-chef-was-wrong/56278/