En plats i mitt hjärta

Jag tänker rätt ofta på Tucson, känner att jag saknar staden. Tror dock att jag blandar ihop mina känslor lite; det var här jag studerade (8 år!) och livet var kanske aldrig så lätt som då. Inga måsten, krav, eller ansvar för något eller någon annan.

Jag har fortfarande kvar känslan den fredagen i maj då jag cyklade hem efter en tenta, en låång och ledig helg framför mig. Underbart väder. Frihet. Känslan av att man klarat av något, varit duktig. En härlig stund. 

Vi ångrar ibland att vi sålde huset, som vi köpte relativt billigt innan bubblan ökade på priserna. Det huset, och Tucson, finns i mitt hjärta och mitt minne.

Utsikt från vår tomt. Huset lågt högt uppe på en kulle.

En kan ju inte bo i resort climate utan resort amenities. Pool är ett måste i Arizona.

Utsikt från vardagsrummet.

Trappan upp till huset. Denna sida av huset låg mer skyddat mot ett högre berg.

Palm, fontän, och solen en ljuvlig Arizona-morgon.

Har varit dålig på att dokumentera

Sönerna föddes i mars 2012. Tvillingar = alltid någon som är vaken, någon som vill äta, någon som vill leka, någon som sover, någon skriker.

Jag kommer ihåg de första åren som i en dimma. Det blev alltså dåligt med dokumentation då, något som jag ska försöka råda bot på med denna blog.

Jag tänker att det blir ... Reflektioner. Dagliga tankar och händelser. Lite av varje. Mest för min egen skull, men roligt om ni vill läsa!

Jag var mammaledig mars till maj 2012. Över somrarna jobbar jag inte (eller, nja, jag jobbar men har inget kontrakt över sommaren, dvs inga schemalagda timmar - a little confusing maybe) så jag var hemma med killarna. M hade ingen pappaledighet alls (typ).

Jobbet började i augusti igen, då blev det mest hemmakontor med schemalagda timmar på fredagseftermiddagarna. M kunde komma hem vid lunchtid på fredagarna och tog över så jag kunde åka till jobbet. Resten av jobbet sköttes online, då killarna sov, lekte, skötte sig själva (öh, really?). 

Över jul och januari var jag återigen ledig från jobbet. Våren 2013 tillbringades i Sverige (första långvisiten sedan flytten 1998). Sommaren återigen i Sacramento och då jobbet började i augusti började killarna på förskola, 18 månader gamla.

Sedan har vi pusslat med förskola alternativt mormor/farmor några månader här och där. Billigare att betala flygbiljett till mormor från Sverige än att betala dagis en månad i USA!

Här i Göteborg går de nu på hederlig svensk förskola, vi hade lucia-tåg och allt i december. Urmysigt!

Cheers/J

Rosaskimrande glasögon, Arizona style

Det finns en tendens att bara minnas det som var bra, och att glömma det som var sämre. Jag försöker påminna mig själv om det lite då och då. Jag har en tendens att minnas det platser jag bott på, som jag nu saknar, som de bästa platserna på jorden.

Jag flyttade till Arizona 1998. Nu när jag tänker på Arizona kommer jag ihåg milda morgnar med fågelkvitter (tänk svensk sommarmorgon) och varma, lata dagar flytandes i poolen. De första fyren åren pluggade jag på grundnivå (fil. kand.), så det var mycket frihet också.

Varm fredag eftermiddag i maj, tentan avklarad, hela helgen öppen. Oh so nice.

Sommarlov. Kanske ta en eller två kurser. Flyga hem till Sverige med British Airways (någon mer som kommer ihåg deras "porslin" i knallblått och rosa i finaste plast?), bunkra lösgodis och ostbågar, pussa på systersonen, och sen tillbaka till Az.

Happy Hours med 1 dollar small pizzas och öl. Långa promenader med jycken. Shopping. Äta ute.

Old Chicago, home of the 1 dollar pizza. Later 2 dollar pizzas.
Source: http://www.city-data.com/businesses/966129264-old-chicago-tucson-az.html

Men, jag kommer också (objektivt) ihåg att jag tyckte det var jobbigt att anpassa sig och att kalla det för "hemma" de första tre åren. Maten var egentligen kass och smaklös (jag säger bara: Arby's), det kostade 8 kr i minuten att ringa Sverige, och det gick inte att promenera någonstans utan man skulle åka bil överallt. Så fort vi klev utanför ytterdörren klev vi in i bilen.

Fråga mig om jag saknar Arizona? Yes I do.

Cheers/J

Monday blues

Känns alltid jobbigt på måndagarna -- killarna ska iväg till dagis och jag måste jobba. Dagarna går så svindlande fort, och det känns som om jag inte får tillräckligt med tid att hänga med mitt lilla gäng. Tror den känslan försvåras av att jag hade mer ledighet inbyggt i jobbet i USA.

Här i Sverige har jag ett traditionellt kontorsjobb, och måste ansöka om semester (5 veckor om året). I USA hade jag ledigt en månad över jul och nyår och tre månader över sommaren (skolan stängdes ner). Å andra sidan hade jag endast en dag ledigt att ta ut under de månader skolan var igång (de flesta år togs inte den dagen ... behövdes helt enkelt inte).

Svårt att anpassa sig till detta nya! Och med en stilla undran om det är värt det ...

Idag regn och 10 grader varmt. Snön som kom under helgen är bortregnad. Grått grått grått och ingen blå himmel så långt ögat når.

Cheers/J

Fisk, potatis, och såser

Stor har saknaden efter fisk och potatis varit under alla år i USA. Nudlar, pan pizza, och sushi i all ära, men riktig svensk mat har det varit svårt att hitta.

Här på hemmaplan kan man dyka in på vilket kyffe som helst nästan och få en bra fiskrätt.

Gravad lax på Sjöbaren i Haga. Inte ett kyffe, men otroligt bra fiskställe!

Dillstuvad potatis - en klassiker!

Något annat Sverige är bra på - och lite besatt utav kanske? - är såser. Vi äter såser till allt, och tydligen gärna bearnaise sås. Det finns nu bea till fisk, på burgare, på pizza, och 30 olika alternativ i kyldisken på ICA (inklusive en lättvariant från Kelda; betyg 2 utav 5). 

Trots att många anser att maten är bättre i USA (större utbud, lokalodlade/ekologiska grönsaker) så är det inte mycket som slår fisk och potatis i Sverige!

Cheers/J